Medelhavsmat då och nu.
Medelhavskosten är ett kostmönster som kännetecknas av ett högt intag av växtbaserade livsmedel, såsom frukt, grönsaker, fullkorn, baljväxter och nötter, samt ett måttligt intag av skaldjur och ett lågt intag av rött kött och processat kött. Det inkluderar också användningen av olivolja som en primär fettkälla och användningen av örter och kryddor, som vitlök, basilika och oregano, för att smaksätta rätter.
Medelhavskosten är rik på näringsämnen, inklusive fibrer, antioxidanter och hälsosamma fetter, och har kopplats till ett antal hälsofördelar, inklusive en lägre risk för hjärtsjukdomar, stroke och vissa typer av cancer.
Typiska rätter i medelhavskosten kan vara:
- Grillade eller rostade grönsaker, som zucchini, paprika, aubergine och tomater
- Färska sallader gjorda med en mängd olika grönsaker och toppade med oliver, fetaost och en vinägrettdressing
- Soppor och grytor gjorda av bönor, linser och grönsaker, och ofta smaksatta med örter och kryddor
- Grillad eller bakad fisk eller skaldjur, som lax, torsk eller räkor
- Fullkornsbröd och pasta, samt ris och couscous
- Frukt, som äpplen, päron, plommon och apelsiner, antingen färska eller användas i efterrätter
- Nötter och frön, som mandel, pistagenötter och solrosfrön, som mellanmål eller till rätter för konsistens och smak.
Medelhavsdieten är ett flexibelt kostmönster som kan anpassas till ett brett spektrum av kulturella och individuella preferenser. Det är också en diet som enkelt kan införlivas i en hälsosam och balanserad livsstil.
Medelhavsmatens historia runt 1000 f.Kr.
Medelhavsregionen har en rik och mångsidig kulinarisk historia som har formats av de olika kulturer som har bebott området genom århundradena. Omkring 1000 f.Kr. var Medelhavets forntida civilisationer, såsom greker, romare och egyptier, redan väletablerade och hade utvecklat sina egna unika kök.
I det antika Grekland var kosten centrerad kring spannmål, grönsaker och baljväxter, med ett starkt beroende av olivolja som matfett. Kött, särskilt fläsk och get, var också en viktig del av den grekiska kosten, och fisk konsumerades ofta längs kusten. De gamla romarna hade också en varierad kost som inkluderade spannmål, grönsaker och kött, som fläsk, nötkött och kyckling. De hade också en smak för sötsaker, och honung var ett vanligt sötningsmedel i romersk matlagning.
I det forntida Egypten var matens huvudvaror bröd och öl, gjorda av spannmål som korn och emmervete. Grönsaker, inklusive lök, vitlök, purjolök och bönor, konsumerades också i stor utsträckning, och fisk var en viktig proteinkälla i kosten.
Sammantaget var medelhavsdieten från 1000 f.Kr. centrerad kring spannmål, grönsaker och baljväxter, med en mängd olika kött och fisk som också konsumerades. Det var också starkt påverkat av användningen av olivolja som matfett, och användningen av örter och kryddor som koriander, spiskummin och vitlök för att smaksätta rätter.
Medelhavsmatens historia runt år 1000.
Omkring år 1000 var Medelhavsregionen hem för en mängd olika kulturer, var och en med sina egna distinkta kulinariska traditioner. Bysantinerna, som styrde mycket av regionen vid den tiden, hade en kost som var influerad av de grekiska och romerska köken som kom före dem. De åt en mängd olika spannmål, inklusive vete, korn och havre, samt grönsaker som bönor, ärtor och linser. Kött, inklusive lamm, fårkött och fjäderfä, var också en viktig del av den bysantinska kosten, liksom fisk, som var riklig i Medelhavet.
Förutom bysantinerna var regionen också hem för andra kulturer, som araberna och normanderna, som hade sina egna unika kulinariska traditioner. Den arabiska kosten var starkt påverkad av användningen av kryddor, såsom spiskummin, koriander och kanel, och innehöll en mängd olika rätter gjorda med spannmål, grönsaker och kött. Normanderna, som nyligen hade anlänt till regionen från norra Europa, tog med sig ett kök som baserades på användningen av mejeriprodukter, som ost och smör, och innehöll rätter som rostat kött och grytor.
Sammantaget präglades medelhavskosten runt år 1000 av en mängd olika spannmål, grönsaker och kött, med stark betoning på användningen av örter och kryddor för att smaksätta rätter. Den formades också av regionens rikliga skaldjur, som var en viktig proteinkälla för många människor som bodde i Medelhavet.
Medelhavsmatens historia runt år 1900.
Vid år 1900 hade Medelhavsregionen en rik och mångsidig kulinarisk historia somt hade påverkats av en mängd olika kulturer genom århundradena. Medelhavsbefolkningens kost 1900 var fortfarande till stor del centrerad kring spannmål, grönsaker och baljväxter, med en mängd olika kött och fisk som också konsumerades. Köket hade dock utvecklats till att inkludera ett bredare utbud av ingredienser och rätter, influerade av de olika kulturer som hade bebott regionen genom dess historia.
I början av 1900-talet var medelhavskosten starkt påverkad av regionens jordbruksmetoder, som kännetecknades av användningen av lokala, säsongsbetonade råvaror. Dieten formades också av tillgången på skaldjur, eftersom Medelhavet var en viktig proteinkälla för många människor som bodde i regionen.
Under denna tid började medelhavsdieten också innehålla fler mejeriprodukter, såsom ost och yoghurt, samt ett bredare utbud av frukt och grönsaker. Kryddor och örter, inklusive vitlök, basilika och oregano, användes ofta för att smaksätta rätter, och olivolja förblev ett populärt matfett.
Sammantaget kännetecknades medelhavskosten runt år 1900 av en mängd olika spannmål, grönsaker och kött, med stark betoning på användningen av lokala, säsongsbetonade råvaror och inblandning av örter och kryddor för att smaksätta rätter. Den formades också av regionens rikliga skaldjur och den ökande användningen av mejeriprodukter i kosten.